| Chapter 17 |
|
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv. |
|
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv. |
|
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan. |
|
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor. |
|
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad. |
|
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder. |
|
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste. |
|
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång. |
|
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense. |
|
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren. |
|
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom. |
|
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft. |
|
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika. |
|
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut. |
|
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN. |
|
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd. |
|
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden. |
|
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa. |
|
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall. |
|
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka. |
|
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje. |
|
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen. |
|
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar. |
|
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända. |
|
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom. |
|
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan. |
|
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd. |
|
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig. |