| Chapter 5 |
|
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek. |
|
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars. |
|
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor. |
|
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala. |
|
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila. |
|
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med. |
|
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar. |
|
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld. |
|
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd. |
|
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull. |
|
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer. |
|
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn. |
|
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor. |
|
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel. |
|
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad. |
|
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så! |
|
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade, |
|
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå. |
|
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte. |
|
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt? |
|
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom. |
|
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan? |