| Chapter 1 |
|
Sångernas sång av Salomo. |
|
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin. |
|
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär. |
|
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ---- |
|
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält. |
|
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta. |
|
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.» |
|
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ---- |
|
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade. |
|
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader. |
|
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.» |
|
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft. |
|
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm. |
|
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.» |
|
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.» |
|
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger. |
|
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.» |