| Chapter 116 |
|
Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner. |
|
Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom. |
|
Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. |
|
Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.» |
|
HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. |
|
HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig. |
|
Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig. |
|
Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall; |
|
jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land. |
|
Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad, |
|
jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.» |
|
Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig? |
|
Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn. |
|
Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn. |
|
Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död. |
|
Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band. |
|
Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla. |
|
Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn, |
|
i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja! |