| Chapter 18 |
|
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade: |
|
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid. |
|
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk? |
|
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats? |
|
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken. |
|
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom. |
|
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall. |
|
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram; |
|
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt; |
|
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig. |
|
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram. |
|
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall. |
|
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar. |
|
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän. |
|
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning. |
|
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort. |
|
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen. |
|
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets. |
|
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan. |
|
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning. |
|
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud. |