| Chapter 32 |
|
Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. |
|
Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek. |
|
Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. |
|
Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela. |
|
Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela. |
|
Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem. |
|
Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela. |
|
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig. |
|
Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram. |
|
Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd. |
|
Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige. |